Om boken: år / Baelt trodde att allt i världen har sitt eget sätt. Till exempel i ett skyfall som svämmade över allt runt omkring med vatten. Han slog ut snabba skott på taken och rullade ner på de tomma gatorna. Sedan - ner för trottoaren, till bryggorna. Slingrar sig mellan många lådor, tunnor och enorma balar, ut i det brusande havet. Och därifrån – vagga de förtöjda skeppen, mullra mot vågbrytaren och bryta in i stänk när de träffar banvallen. Detta var regnets väg. Vägen för mannen som låg framför honom var mindre uppenbar. Men det är garanterat över. "Vädret är vidrigt, eller hur?" frågade den pockade killen obekvämt, men ingen svarade honom. Alla fyra närvarande behövde inte ange det uppenbara. De behövde ett svar på en lite mer komplex fråga.